”Åh lilla hjärtat, vad stor du har blivit! Och en sådan kopia av mamma/pappa/mormorsmorfarsmor du är!” – uttalandet i kombination av ett gäng kindpussar från diverse tanter i min mammas hemby. Ett vanligt scenario under min uppväxt, alltid följt av ett ”…vem var det?” och det klassiska svaret: ”Ah, vi är släkt genom X på något sätt”.
På något sätt, ja. Men somnyfiket barn börjar man undra hur man på ett eller annat sätt är släkt med halva byn. Mer konkret alltså. Så man fortsätter fråga, fråga och fråga lite till och blir bara mer förvirrad.
Handböcker i släktforskning brukar presentera steg ett för aspirerande släktforskare som: fråga familjen, inventera vad som finns hemma! Det är nog så sant, men vad böckerna inte avslöjar är att du troligtvis kommer få en brokig skara ”fakta” från olika håll och kanter som vid första anblick låter vettiga (redan nu känner du dig professionell).
Tro inte stenhårt på dem. Om du inte vill bli besviken längre fram på vägen, vill säga. Familjer har oftast livssega historier som ofta är produker av flertaligt återberättande eller helt enkelt är tillpolerade sanningar. Nej, självklart ska man lyssna på vad som finns att lyssna på – men svälj inte allt med hull och hår!
En annan, ack så viktig, sak: räkna inte med att alla fattar vitsen med vad det är du sysslar med. Jag har själv (inombords) velat skälla ut en och annan för att de slängt både det ena och det andra papper och än värre – bränt fotografier. Men hur mycket man än vill slita sitt hår får man inse att det inte tjänar något till och man får helt enkelt rota vidare. En annan godbit är fotoalbum utan några som helst anteckningar, men mer om det en annan dag.
Men bara för att man möts av oförstående ska man inte ge upp – förutsatt att inte någon mår dåligt av utfrågningarna. Ta varje tillfälle i akt att slå på detektivhjärnan. Själv passar jag på i stunder när ”den gamla goda tiden” kommer upp på tapeten av sig själv. Då finns alla möjligheter att snappa upp lite guldkorn – eller förundras över en och annan släktings vilda ungdomsdagar (oh yes, dagens tanter och farbröder kunde festa till när det begav sig de med!).
Konsten att rota 